Fysioterapeuters bidrag till folkhälsan bör värderas högre
Fysioterapeuters arbete och bidrag till folkhälsan är i dagsläget undervärderat. En ökad lönespridning med fler lönenivåer baserat på bland annat ansvarsområden, erfarenhet och eventuell specialistkompetens krävs för att få fler fysioterapeuter att bli långvariga i yrket. Reglerad rätt till fortbildning samt ett statligt ansvar för specialistutbildningarna är viktiga hjärtefrågor för Fysioterapeuternas förbundsordförande Cecilia Winberg.
– Fysioterapeut är ett mångfacetterat yrke, hälso- och sjukvårdens tredje största legitimerade profession och en yrkesgrupp på frammarsch med många utvecklingsmöjligheter. Som fysioterapeut kan man fördjupa sin kunskap genom att disputera eller gå en specialistutbildning. Andelen specialistutbildade och disputerade fysioterapeuter ökar stadigt, vilket är glädjande säger Cecilia Winberg.
I dagsläget finns totalt drygt 17 000 legitimerade fysioterapeuter i Sverige, verksamma i regioner, kommuner, privat sektor och som egenföretagare. Av dem driver ungefär tio procent egen verksamhet.
Enligt den senaste löneenkäten från SACO har fysioterapeuters ingångslöner ökat med i snitt 6 procent, vilket självklart är positivt. Cecilia Winberg betonar dock att löneutvecklingen och lönespridningen, alltså det faktiska utrymmet för löneutveckling bland fysioterapeuter behöver öka samt att det bör vara självklart att få lön utifrån specialistkompetens, engagemang, karriärutveckling, ansvar och befogenheter. Ytterligare ett skäl till att löneutvecklingen bör öka är att bidra till bättre prestationer och den kompetensutveckling som behövs.
”Arbetsgivaren behöver ta ansvar för att fortbildning sker på arbetstid, då det bidrar till verksamhetens kompetensnivå och utveckling.”
Karriär- och kompetensmodeller
– Somliga regioner och kommuner erbjuder karriär- och kompetensmodeller, vilket är bra, men vi ser gärna att de erbjuds i fler verksamheter och dessutom har en direkt koppling till fysioterapeuters löneutveckling. Fysioterapeuternas medlemsenkät visar att varannan fysioterapeut överväger att byta arbetsplats, lämna yrket eller starta egen verksamhet. Det är en tydlig indikator på behovet av karriär- och kompetensmodeller, säger Cecilia Winberg.
En viktig fråga för Fysioterapeuterna är därför att förbättra villkoren för fysioterapeuter som vill bedriva egen verksamhet. Man efterlyser bland annat en nationell analys av det fria vårdvalets konsekvenser.
– Många medlemmar som är företagare upplever en stor osäkerhet kring de villkor som råder. De bidrar till tillgänglighet, valfrihet och vård och behandling av hög kvalitet för befolkningen, men idag är företagande förknippat med mycket etisk stress då vårdvalsmodellerna och ersättningen från regionerna inte hänger med i utvecklingen, säger Cecilia Winberg.
Statlig styrning
Sedan mitten 1990-talet har fysioterapeuter haft möjlighet till specialistutbildning, som i dagsläget administreras och förvaltas av Fysioterapeuterna. Cecilia Winberg anser dock att staten bör överta ansvaret för specialistutbildningarna. Vi lever allt längre och fler har kroniska och komplexa sjukdomar. Varje tillstånd kräver sin behandling och rehabilitering, vilket ökar behovet av specialistfysioterapeuter.
– Idag är tillgången till specialistfysioterapeuter mycket ojämn över landet. Staten behöver reglera fysioterapeuters specialistutbildning för att det ska finnas förutsättningar för en jämlik tillgång till specialistkompetens för befolkningen. Statlig styrning innebär även en tydlig definition av kompetensnivån för specialistutbildade. Vi vill även se ett lönepåslag för samtliga specialisttjänster, säger Cecilia Winberg.
Reglera rätten till fortbildning
Även fysioterapeuters tillgång till kontinuerlig fortbildning varierar avsevärt mellan olika arbetsgivare. Cecilia Winberg anser att rätten till fortbildning bör regleras, i synnerhet i dessa tider när många regioner och kommuner befinner sig i en ansträngd ekonomisk situation.
– I dagsläget fortbildar sig många fysioterapeuter på sin fritid. Arbetsgivaren behöver ta ansvar för att fortbildning sker på arbetstid, då det bidrar till verksamhetens kompetensnivå och utveckling. Rätten till kontinuerlig fortbildning är även en patientsäkerhetsfråga, det handlar om att kunna implementera den senaste evidensen i ett forskningsområde som rör sig snabbt, säger Cecilia Winberg.
