Förlängd utbildning och högre lön är kärnfrågor

Förlängd utbildning, specialisering i statlig regi och högre lön finns bland de saker som Cecilia Winberg, förbundsordförande i Fysioterapeuterna, hoppas på i framtiden. Dessutom tror hon att yrkesgruppen kan vara med och korta vårdköerna.

Fackförbundet Fysioterapeuterna ägnar sig åt en rad frågor. En av dem rör specialistutbildningen, som förbundet drivit i egen regi sedan 90-talet.
– Vi har förvaltat och moderniserat utbildningen, men den borde bli statlig, på samma sätt som specialistutbildningarna är för läkare och sjuksköterskor. Vi är en mindre grupp och det är tyvärr inte alla som ser behovet av specialister. Men en statlig utbildning skulle ge en ökad jämlikhet över landet. Vi har till exempel ingen fysioterapeut norr om Uppsala som är specialiserad på kvinnors hälsa, och det finns bara 19 specialister på onkologi, trots att rehab blir ett allt större område för de patienterna, säger Cecilia Winberg.

Förlängd utbildning
Också den treåriga grundutbildningen tycker hon ska förändras – och bli längre.
– Den har länge varit treårig, samtidigt som forskningen på området är mycket större än för 10-15 år sedan. Det är svårt att bereda plats för all den kunskap och kompetens som behövs, vi ser ett stort behov av en förlängd utbildning. Tittar man internationellt så har de flesta länder fyra år, Island har en femårig utbildning. Det är dock svårt att få gehör för den här frågan från politiskt håll, säger Cecilia Winberg.

Att lyfta sin lön
En längre utbildning skulle enligt henne göra det lättare att gå direkt till forskning för den som är intresserad av den banan, och längden skulle också ha effekt på lönen – som enligt Cecilia Winberg är den viktigaste frågan för fackförbundets medlemmar.
– Ingångslönen är ganska dålig och möjligheten att höja sin lön är för liten. Är du trogen din arbetsgivare och är kvar i många år får du en låg uppräkning, och du kan vara på samma nivå som nya kolleger som kommer in. Det är synd att man inte ser kostnaden för att byta jobb. Det tar tid och kraft att introducera nya och man borde jobba för att få fler att vilja stanna på arbetsplatsen.

”Vi är en mindre grupp och det är tyvärr inte alla som ser behovet av specialister.”

Större osäkerhet
Idag finns fysioterapeuter inom både offentlig och privat sektor, och för de som är egenföretagare finns en ny stor osäkerhet idag, berättar Cecilia Winberg.
– Det har länge funnits ett system i Sverige där man får en viss ersättning från regionen och en viss del från patienten. Det har av tradition varit ganska tryggt, men det har förändrats. Utredningen som nyligen arbetat med frågan har överlämnat sina slutsatser som arbetsmaterial till socialdepartementet, och det finns en oro för att det kommer att bli annorlunda framöver, men vi vet inte hur och när.

Skulle kunna växa
De som jobbar i offentlig sektor står ofta inför liknande utmaningar som andra yrkesgrupper, som läkare och sjuksköterskor.
– Det är för få fysioterapeuter som vill jobba inom sjukvården, dessutom anställer man för få. Vi fysioterapeuter skulle kunna växa som yrkesgrupp för vi ser att vi har en viktig roll. Vi måste prata mer om kunskapsbredden och att det är ett självständigt yrke där man har ett stort ansvar för det man gör. Inte minst behöver vi lyfta fram glädjen i att arbeta med andra människors hälsa på ett positivt sätt. För vårt uppdrag handlar ofta om att återfå förmågor och att få vara med på en patients förbättringsresa, säger Cecilia Winberg.
Hennes framtidsvision är att fysioterapeuter ska vara med och korta vårdköerna.
– Det finns exempel på hur man har bemannat upp med fysioterapeuter, och låtit dem arbeta både mer förebyggande och mer intensivt med patienterna. Det innebär att färre patienter behöver opereras, och de som genomgår en operation återhämtar sig snabbare och behöver inte en vårdplats lika länge. Det blir ett ökat flöde inom sjukvården vilket i förlängningen minskar vårdköerna.

Fastnar i ekorrhjul
Men det är svårt att få gehör för den här typen av förändringar, enligt Cecilia Winberg.
– Specialistsjukvården är traditionell och hierarkisk; man fortsätter göra mer av det som man gjort tidigare i stället för att våga diskutera ändringar i verksamheten. I primärvården tänker man kanske lite friare men deras uppdrag ökar hela tiden, vilket ger ökad belastning och bortprioriteringar. Det är lätt att sjukvården fastnar i ekorrhjulet i stället för att ta ett steg tillbaka och fråga sig, vad kan vi göra för att inte springa så fort? Det finns inte tid till att reflektera, men klart är att förebyggande och hälsofrämjande arbete som vi fysioterapeuter är så bra på behöver få ett större utrymme.